Livet är skit. Men bara just nu.

Med den lilla haken att det här "just nu" verkar vara längre än vad jag trodde menades med "just nu".

Jag vill kasta saker omkring mig, slå sönder något, skrika rakt ut av ilska och förtvivlan. Det allra sista jag vill göra är känna tacksamhet och tänka positivt. Den biten är jag sjukt less på just nu. Jag orkar inte ens bry mig om att himlen är vacker så här vi 15-tiden när solen är på väg ner. Jag är bara arg. Och ledsen. Irriterad. Vad sjutton har jag gjort för att förtjäna det här?

Inte ett skit, jag vet. Inte för att förtjäna det här, men för att hamna i den här situationen kanske jag har bidragit med en del. För vem ska jag annars skylla på än mig själv? Det är ju jag som gjort alla val hittills i livet och det är de som lett mig hit. Känns piss att tänka så. Helst skulle jag vilja skylla på någon annan, vem som helst skulle gladeligen få ta över ansvaret för den här skiten.

Om jag leker med tanken på att livet alltid kommer att se ut så här så ljusnar inte mina tankar direkt, men jag måste även leka med tanken på att det är en alternativ verklighet. "Kan du tänka dig sjuk så kan du tänka dig frisk". "Kan du äta dig sjuk så kan du äta dig frisk". Jag vet, men tänk om den tid jag har kvar här i jordelivet inte räcker till för att hinna göra mig frisk? Och även om den gör, hur ska jag välja att leva under tiden?

För sanningen är ju den (hur lite jag än vill vara det allra minsta positiv nu) att livet behöver vara drägligt den tid vi är givna. Varken mitt liv eller de omkring mig blir ju bättre av att jag går omkring och är en arg liten satmara. Åtminstone inte hela tiden, men det måste få vara okej att falla, tycka synd om sig själv och vara arg på livet i stort emellanåt.

Jag såg en film nyligen, "Annorlunda människor" tror jag den hette. Dansk produktion om jag minns rätt. Skit samma. De hade ett uttryck som de använde när de kände att det behövdes. "Fuck allt". Bara så där. Fuck allt helt enkelt. Ibland passar just det uttrycket väldigt bra för att beskriva hur livet känns och då är det okej att använda det.

Det är även okej att skrika, vråla och fulgråta. För det är okej att uttrycka allt man känner och det är okej att låta de känslorna ta plats så länge det känns nödvändigt. Det är till och med okej att använda könsord om du känner att du behöver det för att få ur dig skiten. Ja, inte riktat emot någon såklart utan bara som ett utryck för dina känslor. Och mina.

Så nu säger jag fuck allt för den här gången och surar vidare. För när det till och med gör ont att ha sömlösa trosor på sig är fuck allt helt rätt uttryck att slänga sig med. Helst med dansk brytning för trovärdig effekt.

Tack för att du läst ända hit, lämna gärna en tanke eller två... Och glöm inte att ta hand om dig.